det har inte riktigt funnits ork att lägga på bloggen i helgen så det blev helt enkelt inget. tänkte köra sammanfattning i punktform...

♥ jobb
♥ avslutning med laget + bowling
♥ stan med mami
♥ innebandy
♥ maskerad hos petra (jag var fransman)
♥ illamående och sängläge (inte baksmälla, för jag drack inte)

har inte en enda bild ifrån igår, men jag tänkte bjussa på några actionbilder från i fredags.




och ungefär såhär såg jag ut efter varje gång jag slängde iväg klotet...

men jag hade riktigt kul ändå, thanks to mina girlies.

härom kvällen såg jag på 'i form med anna anka', vilket jag fastnade lite för. jag har väl aldrig riktigt varit något hälsofreak, men jag brukar snappa upp saker som är bra för kroppen, ur tränings- och kostperspektiv eftersom jag tycker att det är intressant. hur som helst så bestämde jag mig för att utforma ett eget träningsschema, eftersom jag inte kan träna med laget, men gärna skulle vilja hitta tillbaka till fotbollsformen. så i tisdagsmorse släpade jag mig upp ur sängen och drog igång tv och tv-spel.

vem hade kunnat tro att wii sports skulle vara sådär fasligt jäkla skitjobbigt? inte jag. jag får grova flashbacks från thaiboxningstiden på hälsostudion. jag har sinnessjuk träningsvärk i armar och rygg, och det har jag fått av ett tv-spel. härligt... det roligaste är att man kan göra fitnesstest varje dag, och sedan i tisdags har jag gått från fitness age 47 till 36. ska träna lite till så får vi se hur lång tid det tar innan jag kommer ner till 18... hehe.

nu blir det boxning, tennis och baseball för fulla muggar, samt att jag ska dra fram min legmagic, och börja ta lite fler promenader i höstmörkret. beach 2013 kanske, vem vet? i form ska jag iallafall!

typ som då?, notera magrutorna... (och jo jag har bikinitrosor på mig)

på malins begäran; pictures de la france. utan någon som helst ordning. saknar det stället.





 
      

- allmänt jobbig dag med nära till tårar mest hela tiden. 
- förbannatsuperont i foten.

ska åka iväg på sminkprovning för mary kay nu. har gjort det en gång förut, så jag vet ungefär vad jag har att förvänta mig. hoppas på att det kan muntra upp mig. kändes som att all lust pyste ur mig igår...

försökte mig på att spela fotboll idag på spiden, gick sådär. noll kontroll och smärta i talus eller vad det nu hette. nu börjar det bli dags att göra sig klar för att åka och hämta mami. sen pyser vi vidare till uppsala och elisabeth sjukhuset. vad som väntar vet jag inte riktigt, men håll alla era tummar och tår! tack.

måste komma ihåg:
hälsodeklarationen
skivan
ringa tele2
ringa smärtcentrum

jag hade en jättemysig fredagskväll igår tillsammans med mina fransyskor (nå ja, dom är ju helt och hållet svenska egentligen, men jag lärde ju känna dem i frankrike). vi kikade som planerat på idol, och pratade en hel massa om studenten osv. en helt förträfflig kväll!

idag å andra sidan har varit mindre kul. jag kan inte sätta fingret riktigt på vad som är fel, men jag mår inte bra alls. antingen börjar jag bli förkyld, eller så är det samma gamla vanliga karusell som drar igång igen. hoppas på det förstnämnda men ska för säkerhets skull ringa sjukhuset igen på måndag. skulle behöva det där kommande lovet så badly just nu.

bilder från yesterday. en rätt lyckad dag, bortsett från träsmaken man fick av bänkarna i kungliga tennishallen... fem timmar tennis var inte riktigt min grej. soppteatern var dock lite mysigt, och det blev lite shoppning. jaja, here you go:

idag fick jag ett brev från elisabethsjukhuset i uppsala. naiv som jag är så trodde jag verkligen på fullaste allvar att jag äntligen hade fått en operationstid för min fot. jag höll på att börja gråta av besvikelse när jag insåg att så inte var fallet. det gäller bara ett besök, ett informationsbesök perhaps, vad vet jag?, men ändå. så nu ska jag betala för att få komma dit och prata, när man redan har kommit fram till här i gävleborg att det enda som skulle göra min fot bättre är en operation. och om den här läkaren nu skulle få för sig att säga annorlunda, då kommer jag att behöva leva med att aldrig mer idrotta. känner mig lite nere just nu alltså. kom igen då gud, can't you just be with me on this one!?

barcelona -07

idag har jag skrivit två prov. en enorm tyngd lyftes från axlarna över vetskapen att jag nu faktiskt kan andas ut ett par dagar. jag är på strålande humör. och nu slutar jag alldeles strax jobba för dagen. ikväll ska jag städa och gosa ihop mig i soffan, ha lite hemmaspa till desperate housewives och cougar town. härliga tisdag.

alltså helt seriöst, jag tror att våra lärare avsiktligt försöker att kväva oss i pappersark... blir man klar med en grej återstår tuuuuusen andra. imorgon har jag två prov, sen ska jag in med en comparative essay på måndag, och lämna in två arbeten om helt oväsenliga saker mot slutet av den veckan. däremellan ska man hinna med PA och att faktiskt andas. shit. jag kommer att dö. jag har säkert glömt något som någon bestämt sig för att klämma in också... jag vill ha lov. helst nu. på stört.

jag har lite ångest inför den här dagen faktiskt. den kommer att bli världslång, men förhoppningsvis väldigt rolig. idag ska jag:
• gå i skolan till ca 13.30
• åka direkt från skolan till jobbet, och jobba till 16
• infinna mig på arbetsintervjun kl 16.15
• jobba med laget, på närningen mellan 17-20.30
• stressa hem och hinna med en kväll på goya.

det är tempo hela dagen igenom och jag kommer inte ens hinna med att sätta mig ner och vila mellan varven. jag sitter och funderar själv på hur tusan jag lyckades klämma in så mycket på så lite tid? men vila kan man göra när man blir gammal... nu ska jag försöka komma igång med ett arbete om svenska kyrkan (nej, det är inte självvalt alls). kanske kanske kanske att jag slänger in något innan jag drar ut, otherwise hörs vi imorgon. puss

Jag har aldrig varit mycket för att titta på idol. Det har alltid känts lite väl kommersiellt för mig. Men för ett tag sen var det en säsong då det bästa jag visste var att krypa ihop i soffan, hos mitt andrahem och kika på idol. Den ultimata fredagen.

Idag gjorde jag det igen medan jag väntade på att kvällen skulle ta fart, och jag tillät mig själv att faktist blicka tillbaka. Blicka tillbaka på en tid då jag var ofattbart lycklig, en period då jag verkligen hade hittat mig och hem. När den perioden väl tog slut insåg jag att jag bara hade lurat mig själv. Jag hade inte hittat mig, jag hade enbart hittat den du gjorde mig till. När det slets ifrån mig kunde jag inte bli annat än förbannad, för ni slet ifrån mig det så brutalt.

Nu sitter jag här, blickar tillbaka, och känner att jag verkligen önskar att jag hade vetat då all den lärdom det senaste året har gett mig. jag sitter här och jag vet vem jag är. Jag vet exakt vem jag är och vad jag behöver. Och för första gången sedan ni så ofattbart slet mitt allt och liv ur mina händer ser jag tillbaka utan smärta. Jag har inget öppet sår kvar. Ni har dock lämnat ärr, som nu mer är en accepterad del av mig själv. Jag har lärt mig att leva med ärren, de är en del av mig och karaktäriserar en del av min personlighet. Jag vill nästan påstå att jag är tacksam för vad ni fick mig att gå igenom, för hade ni inte gjort det så hade jag fortfarande fumlat runt i någon annans kropp utan att veta vem jag verkligen är, och vilka som verkligen räknas. Jag har fantastiskt underbara vänner som hjälpte mig att tvätta rent mina sår varje kväll, för att ärren skulle bli så fina som möjligt. Dom är knappt synliga längre, men de som vet ser om de letar. Tack vare er har jag äntligen lärt mig att alla människor är värda en chans, och att jag trots rädslan att bli sårad måste lära mig att öppna upp och lita på folk. Ikväll kunde jag titta på idol och njuta av Daniels version av John Mayers ”Who says”.

Jag är lycklig, jag vill verkligen tycka det. Och jag har er att tacka. Jag har insett att dem som befinner sig i mitt förflutna gör det av en anledning. Och att tiden faktiskt läker alla sår.


jag älskar den här bilden, den är ful som stryk egentligen,
men skrattet är så jäkla ärligt. uppriktig glädje.

kanske att det känns lite mer verkligt nu när jag sitter här med kortet i handen. ytterst lite dock, men
ändå mer verkligt...

resten av kvällen kommer att spenderas ungefär såhär


varför lär jag mig aldrig att börja plugga i tid? religionsprov imorgon, judendomen. bara att bita i det sura äpplet ikväll. hoppas att ni andra gör något mer vettigt. puss

det är verkligen kallt här utanför. det blåser så jag nästan tror att fönstren går sönder snart. dagarna går fort nu, och mörkret kommer tidigt. den här tiden på året har jag nästan alltid mått mindre bra. just nu leker livet. det är så bra just nu att jag bara går och väntar på att något ska gå snett. att något ska falla samman. för de flesta av mina nära vet att jag i allmänet är rätt otursdrabbad. därför har jag svårt att ta till mig när allt helt plötsligt går min väg. idag tänker jag börja göra det. sluta vänta på oturen och suga in allt positivt som någon där uppe bestämt sig för att ge mig. jag tänker ta åt mig och glädjas av allt jag har, istället för att önska att jag hade si och så många andra saker. för jag har det fasligt bra. jag har en otroligt vacker familj, oslagbara vänner, ett underbart lag, härliga arbetskollegor på ett bra jobb, bra betyg och framtidsdrömmarna inom räckhåll. jag tänker sluta sitta på stjärten och vänta på att saker ska hända. det är bara att ge sig ut och se till att det händer. och vissa saker är det helt enkelt inte meningen att man ska göra. givetvis har jag ju mål och drömmar, men jag är bara arton år. jag hinner uppleva dessa också. livet har redan börjat, det gäller bara att se till att leva det.