efter världens värsta måndag åkte jag till valbo köpis med finafina sanna. hade tänkt sätta sprätt på lönen, men insåg i samma stund som jag parkerade bilen att jag gör bättre i att spara den. men lite nytt blev det. bytte bl.a. mina favoritjeans som gick sönder idag, så nu har jag ett par likadana i en mörkare färg. blev bla även en supersnygg kuvertväska från pieces accessories, för 130:-

tror att jag faktiskt har fått ett jobb till hösten. jag tror ta mig fan att det kan tolkas så. och jag kan vara sveriges mest förväntansfulla tjej! känns ända ut i tårna, och i fingertopparna! ska ringa dem så fort kontoret öppnar imorgonbitti. so excited!

har lite datortid nu om dagarna. sitter ju vid en och jobbar mellan 7.45 och 16-17 så jag känner inte riktigt för att slå på den här makapären när jag väl är hemma. men livet rullar på, mestadels på tomgång. jobbar stup i kvarten och sedan hänger jag med mina fina vänner. har inga roliga nyheter eller härligt skvaller, allt är bara precis som allt alltid har varit. jag har svårt att sitta still, och hatar en lördag utan planer. men det blir vad man gör det till. behöver nog lite egentid egentligen.

att blogga är ingenting som jag längre prioriterar, men det kommer att hända då och då. dessutom har jag en ny blogg på gång, mest med tanke på mina framtidsplaner, men jag släpper det när vi kommer lite närmare känner jag. just nu är allt så jäkla abstrakt. men ändå inte. mitt preliminära datum är typ, skitsnart. och jag får ont i magen. tänker därför passa på att njuta av att vara hemma lite till innan jag drar igång den karusellen.

har haft en helt awesome helg. mys i fredags och partaj igår. jag hade jättekul när vi firade in elins 22årsdag, dock mådde jag rätt pissigt och hade jäkligt ont i magen hela kvällen! mindre bra. men jag hade inte varit ut sedan studenten så det var verkligen dags för dancing shoes on! slick i mitt hjärta. avslutade kvällen med cheeseburgare på en bänk på stortorget, och väl hemma blev jag sedan i princip vaggad till sömns över telefon. fin kväll.

mår mindre bra idag, fortfarande ont i magen. svårt att äta, men kan dö vad jag är sugen på maxmat! dra mig baklänges! kan lova att det blir kvällen kalori-intag.

nervös tjej ska snart sätta sig i bilen på väg till falun på ett mindre äventyr. mest är jag rädd för att jag inte ska hitta till hemköp, men jag får lov att klara mig. håll tummarna för att intervjun går bra! pöss.

helt ok avslut på en helt vanlig tisdag. har dessutom finfina planer för imorgon, och därför tänker jag nu skutta i säng och hoppas att imorgon kommer fortare då. pösss

jag känner mig rastlös. har min första lediga dag från jobbet. första av tio. och jag är rastlös, så vansinnigt rastlös. jag har glömt hur man njuter av ledighet och jag vill ha fart och tempo! sad. ska på äventyr mot slutet av veckan dock och har dessutom några mysdejter planerade, men tills vidare är jag rastlös. och jag längtar bort, till barcelona med en utav mina bästa vänner. jag vill ha augusti nu. i'm all set, har biljetter och jag har checkat passet säkert fyra gånger, och vår hotellvoucher kom på posten för nån vecka sen. give me barcelona!

idag besökte vi gravarna. jag ägnade både min pappas mamma och min farmor en tyst minut. och idag kom jag återigen på mig själv med att önska att jag faktiskt hade träffat min pappas mamma, min biologiska farmor. det känns så otroligt jobbigt att stå där och inte kunna dela den sorg min pappa måste bära helt ensam. för jag kan inte hjälpa honom att tänka positivt och minnas. i år är det 30 år sedan hon gick bort och jag var alltså inte ens påtänkt när hon dog. men jag önskar ändå att jag hade fått träffa henne. känt henne. min pappas mamma. på samma gång känns den önskan otroligt mörk och jobbig. varje gång får jag skuldkänslor. vid den tanken känns det som om jag önskar bort den farmor jag faktiskt fick växa upp med. och om hon försvann skulle min faster inte finnas här och inte min kusin osv. jag kan inte önska bort dem. jag älskade min farmor, och jag uppskattar så att jag fick den tid jag fick med henne, även om den känns långt ifrån tillräckligt. jag önskar inte bort henne, men jag önskar att det hade varit möjligt att jag fått uppleva dem båda.