jobbar med de positiva tankarna. strugglin'. tog en sovmorgon imorse, för att sitta och titta
på en träning, plåga sig, njeee kändes inte så lockande. åt en brakfrukost; gröt, ägg, avokado
och grönt te och juice. innan jag åkte värmde jag hallon och åt till mellis och tog med en
apelsin till skolan. antar att jag måste börja tänka på sånt nu.

gick till idrotten och pratade med kicki, kom överens om att jag ska byta ut den praktiska
idrotten mot teoretiskt, dvs träningslära. exakt hur vi löser det hann vi inte prata om men
hon hade bra förståelse för mina känslor och hon ville verkligen hjälpa.
hade kort dag sen alltså, psykologi och geografi. snabbgenomgång inför ett prov som vi
ska ha när vi kommer tillbaka från lovet. fick tillbaka ett annat prov, mvg. dagens skratt.

funderar på att åka och simma, bara prova liksom. om jag fortfarande är allergisk mot klor
eller så. donno yet though. ska skriva ett prov som jag har missat imorgon och jag skulle
alltså behöva plugga en del, men jag känner mig så upp och ner-vänd att jag ändå inte
riktigt tror att det spelar någon roll.
vill göra nåt, vad som helst, komma bort. tänka på annat.

neeej nån måtta får det, svordom, vara! hur i hela fridens namn kan det snöa såhär mycket!?
jag ser knappt ut genom köksfönstret på grund av all snö. det är galet! snöhavet på gården är
djupare än vad jag är lång. fortsätter det såhär så lär vi ju få en repris på 98s snökaos.
jag vill inte ha mer snö nu, jag vill inte. jag vill ha sommar, ledighet och utomlandsresor.
feriepraktiken i italien, tack! det vore nice med ett treveckorsjobb där faktiskt. men det är ju
fruktansvärt långt borta just nu...
men som mamma sa, det är ju bättre att skiten kommer nu än till min födelsedag, för då brukar
faktiskt gräsmattan börja skymtas! och dit är det ju inte jättelångt som sagt!

nu ska jag ta tummen ur arslet, sätta mig bekvämt och skriva två analyser i socialpsykologi.
en om ledaregenskaperna i mitt lag och en om gruppvåldtäkt. det senare känns inte okej.
jag ska sätta mig in i hur gruppen tänker när de utför en gruppvåldtäkt. jag vill inte ens förstå!?
vill man försöka fatta sånt? nej, inte jag. ska dock göra ett tappert försök....

jag hade superduperroligt igår! så himla trevligt sällskap och roliga lekar och allt! synd att det
slutade tidigt för mig och att jag inte följde med ut. jag hade nog kunnat, men jag hade varken
ork eller pengar till det sorgligt nog. men snart är det dags för min egen krogdebut... eller i
varje fall den lagliga. om fem veckor sitter vi nog här, ett härligt gäng tjejer och firar mig. för
ja, jag har redan valt dag och datum, man måste börja planera i tid. och dessutom måste det
gå ihop med fotbollen. jag längtar nåt så gryyyymt! 32 dagar till.

idag har ingenting riktigt blivit som jag tänkt mig. men vad gör väl det? jag gick till emma vid
tolvtiden för att plugga litegrann, men öppnade vi ens böckerna? neeeej. vi satt i köket och pratade
sedan tog vi oss ner på stan och vidare till läkarjouren. inte för min skull dock, så jag tänker inte
skriva anledningen heller. det får någon annan stå för.
fick skjuts hem och somnade i soffan bredvid papi, vaknade typ halv sju. nu inväntas hemlagad
pizza och en ny wallander film; dödsängeln. och där har ni min lördagskväll! hoppas ni får en
härlig helg allihopa.

yesterday,



ska sno lite bilder från fejjan var det tänkt, men än så länge hänvisar jag er till
petras blogg för att se några väl utvalda bilder.

eftersom blogg.se ville bråka med mig igår blev det inget inlägg postat, men jag sparade det iaf,
så här nedan är gårdagens, så skriver jag nåt mer lite senare...


hade en fantastisk helg, med sämsta tänkbara slut. men det är tur att jag har min storasyster.
hon kokade choklad och drog upp mig på taket, där vi låg med tända ljus och kikade på stjärnorna.
låter fruktansvärt klyschigt, men otroligt mysigt var det. precis vad jag behövde.
jag har världens bästa syskon. ni gjorde min dag, verkligen.

idag har det vart mycket bättre! skola och sjukhuset. tog alla miljarder prover igen, blodvärde,
blodtryk, och alla sjukhustermer som jag inte kan. blev sju rör iallafall. hade världens trevligaste
sköterska iallafall, så jag gick därifrån efter en stund i liggande läge med en piggelin i handen.
haha, dom brukar ju ha små barn på barnkliniken, men eftersom jag inte är 18 än är jag fortfarande
barn, vilket vi hade jätteroligt åt. ja, går inte att återberätta heller. men hon gjorde min måndag.

skrev matteprovet sen, vilket gick jättebra, hem och vända innan träningen. och nu sitter jag i sängen
med datorn i knät och mina efterlängtade geléhjärtan. fick dem idag eftersom de hade varit slut på ica
här. nyduschad och nypeelad ska jag nu alldeles snart krypa ner under täcket och kika på tvn, närmare
bestämt satc. kung!
sov gott hörrni, som kvällslöfte lovar jag att bli bättre på att blogga inom snar framtid!
puss

+ i kanten, jag har jobb i sommar! wiiiiiie, garanterat jobb. skaplig tjej! dessutom v.9 på lovet….

förstår inte riktigt hur jag lyckats med allt egentligen. stressad som jag vet inte vad försöker jag
nu lista ut vad jag kommer att behöva och vad jag brukar ha med mig till fjällen.
för ja, när jag kom hem tisdags började vi prata om att åka till stugan inom snar framtid, igår
blev det bestämt, och vi åker IDAG. sååå whattodo!? och tidsfördriv, vad ska jag ha med mig som
det? plugg, film, musik, spel? ojojoj, vi åker om en timme... my god.


härliga idre, och ravinen. äntligen!
(ironin i det hela; i måndags skrev jag nåt i stil med att i detta väder vill jag åka skidor,
nu på en gång... ibland tror jag att pappa läser min blogg eller nåt... :)

idag slutade jag 11.20. fruktansvärt skönt, men idag är jag arg. eller typ upprörd kanske var mer passande.

vi ska göra ett projekt på träningsläran som ska handla om olika typer av handikapp. del 1 ska bestå av en förklaring av det handikapp/funktionshinder man valt och i del 2 ska man titta på hur detta funkar i samband med idrott. no limits. okej fine, jag är med. läraren står där framme och rabblar upp en massa olika, och tittar på mig, säger "matilda, visst var det down syndrom?".
jag har aldrig försökt dölja att min lillebror är mongolid, aldrig nånsin, men jag har inte heller öppet pratat om det i min nuvarande klass, så som i de två tidigare. när jag sitter där och känner mig smått uthängd och vi ska bestämma vad vi vill jobba om får jag frågor, jag visste det. "vad finns det för idrottsmöjligheter om man är hjärnskadad?" missförstå mig rätt, men jag har ingen som helst kunskap om hjärnskador, jag vet inte. varför fråga mig? min lillebror är INTE hjärskadad. down syndrom är ett genfel. han har en kromosom för mycket, vad har det med hjärnan att göra?
det värsta är ändå att folk verkar tro att han är en börda. att folk tycker synd om mig, för att min lillebror är utvecklingsstörd. jag kan säga rätt ut att jag tycker synd om er. fruktansvärt synd tycker jag om er som inte har en lillebror med down syndrom. jag är 100 gånger rikare, minst, än er, och det är synd om er som inte förstår hur mycket glädje han har bidragit till i mitt liv. ni skulle aldrig någonsin kunna förstå vilken livsglädje den grabben har. hur mycket han har lärt mig.

citerar min storasyster;
"du borde skratta åt dem, inte ta åt dig av vad de säger, de får aldrig ett lika rikt liv som vi har - erkänn att wille har lärt dig att älska villkorslöst och att vara ärlig, tänka logiskt och hitta andra sätt att utföra saker på när det ena inte går. att skratta även om det gör ont."

jag tycker att det känns jobbigt vissa gånger, absolut, men hur jobbiga är inte "normala" småbröder då? att jag nu känner att jag måste välja down syndrom och skriva för att försvara mig är också rätt patetiskt. men nu måste jag, jag måste berätta min historia, och mina erfarenheter av mongolider.
ni har inget annat än brist på kunskap, brist på en helt fantastisk liverfarenhet. jag har världens bästa lillebror, och jag kunde inte ens för en sekund önska att han var annorlunda.

att älska kompromisslöst.