det finns inga mål men det finns sätt att ta sig dit,

jag började dagen med att gå till sjukhuset och neurologin. det gick jättebra och jag hade världens
snällaste, och mest uppmärksamma läkaren jag någonsin haft. han lyssnade på vart enda ord jag
sa och det blev mest prat idag, och lite standardprover. haft bara några kvar, sen ska jag äntligen
slippa sticka fler nålar i armvecket! åtminstone i det här syftet.
positiva besked iallafall; det kommer att bli bra!
de smått negativa; det kommer att ta tid och energi.
men det är bara att börja jobba. ska börja gå hos smärtenheten och starta en behandling därifrån,
samt att jag måste ändra min livsstil, mina tankebanor och hur jag hanterar olika saker.
det låter väldigt jobbigt, men det ska gå. i början ska vi kombinera med lite starkare värkmedicin,
men bara tills jag kommer in i det. förmodligen kommer det att bli en del samtal, och till slut, om
något/några år kommer jag att må som normalt igen! känns galet bra att höra och jag trodde att
jag skulle börja gråta av lycka när han sa det.

tänk att faktiskt ha ork att göra något annat än ligga i sängen och kolla på tv/film. tänk att kunna
åka och göra något utan att avbryta kvällen för att jag blir för trött och har ont!
nu är det walk on sunshine igen, trots att snön faller ner.


att må lika bra som här. för 4-5 år sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
kom ihåg mig?

e-postadress: (publiceras ej)

har du en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0