och det är såna här dagar som vänder allt upp och ner.

koka te, ta ett bad och en ny solotidning. nu ska jag ge plats åt tankarna och känslorna.
jag måste ventileras. det skulle vara mitt val, om jag ville eller inte... det skulle inte vara
någon annan som tog det ifrån mig. inte såhär.
jag vet inte vad jag ska göra nu. åååh, och vadfan går jag idrottsprogrammet för!?
lyckligtvis har jag jävligt fina vänner. tack för allt idag. ni är bäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
kom ihåg mig?

e-postadress: (publiceras ej)

har du en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0