besöket i uppsala gick inte riktigt som jag ville. jag kände på mig att det skulle bli ett negativt besked. läkaren där vill inte operera mig. operationen är för komplicerad i jämförelse med den information han har fått ang röntgenplåtarna. istället blev det kortizonsprutor, igen, samt nytt rehabiliteringsprogram. jag är så besviken att jag gråter. hejdå fotboll...

hej högläge i sängen, godis och floder av tårar. hur fan kunde jag vara så förbannat klantig att kliva så snett att det inte går att fixa?! så jävla typiskt mig. jag vet inte alls vart jag ska göra av mig själv just nu.