vissa dagar är lite jobbigare än andra. eller kanske är det bara vissa kvällar. för idag har varit en bra dag, trots att jag nu sitter här. förmodligen kunde jag hantera pressen bättre på den tiden. hade inte lite längre till bristningsgränsen. kunde dela med mig på ett annat sätt. behöva och vara behövd. och jag vet att jag befinner mig här av mina egna val, och att det kunde vara annorlunda. men jag vet inte om jag är redo för annorlunda. inte ikväll iallafall, idag och hela 2011 fram tills ikväll, men inte nu. bitterheten över allt som hände. besvikelsen på mig själv. saknaden som gör en paralyserad, man måste släppa in den och acceptera den. så jag antar att det är vad jag gör nu.

med detta har jag dock aldrig sagt att jag på något sätt vill återgå till vad som var, jag säger bara att jag saknar. just ikväll - vansinnigt mycket.
mest saknar jag den jag var. den du gjorde mig till. glad, sprallig, självsäker och stresshanterlig. kanske mer naiv och mindre klok, men det var värt det. och jag saknar det. oerhört mycket.
att gå tillbaka till det är inte helt lätt, men jag är på god väg. och mitt lilla breakdown ikväll kommer inte att ställa mig på ruta ett. jag tänker endast ligga här en stund. sedan ska jag resa på mig, borsta av knäna och fortsätta gå. framåt, och bortåt. sen tänker jag aldrig mer se tillbaka.