idag trodde jag att jag skulle dö. på fullaste allvar. hann för mitt inre se mitt liv passera och krocken som komma skulle. den kom dock aldrig. idioten som tyckte att det var lämpligt att svänga ut precis mitt framför mig körde vidare bara sådär medan jag bokstavligt talat stod på bromsen. jag hann med att se min gravsten och fundera på vilka som skulle sörja osv. istället fick jag mest bara ont efter bältet, och när jag väl kom hem fällde jag några tårar. nu har jag ont i ryggen, riktigt ont. förmodar att jag sträckte/spände till ryggen när hjärtat flög upp i halsgropen. i övrigt mår jag och bilen bra, bäst mår nog aset som förhoppningsvis saknade körkort.

(innan detta hade jag en jättefin eftermiddag med min älskade vän, men det hamnade lite i skuggan nu. du är ändå bäst catrin, fast jag inte orkar bildblogga om våran fikastund).