så jäkla skitig dag. jag vill bara gömma mig under täcket, gråta floder och helst sova bort hela april. vad som gör mig mest frustrerad är att jag inte kan göra ett skit åt problemet. det är som det är, och det är inte en skalle som gör någonting för att på något sätt hjälpa till. underbara mamma säger allt hon kan för att trösta, men det hjälper inte. det känns bättre för stunden men problemet ligger kvar. så jävla pissigt. förjävligt hur det kan funka, hur något som är så fruktansvärt inte-självvalt, kan fälla mig så jävligt om det bara tillsätts lite otur. dör en skvätt, så himla less.
ska dra till zenzen och köra järnet och hoppas på att jag mår bättre efter det.