even though there's no way of knowing where to go, i promise i'm going.

jag hatar den här känslan. den gnager i tystnaden. tomt.
jag hatar mig själv för att jag känner så när jag har lovat att låta bli.
vill bort, helst nu.

med det går jag och lägger mig, och hoppas på en ljusare morgondag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
kom ihåg mig?

e-postadress: (publiceras ej)

har du en blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0