alldeles nyss ringde dem från au pair-agenturen, ville att jag skulle komma på ett möte. nu känner jag mig rätt kluven. jag vill verkligen göra det här, så varför i hela fridens namn tvivlar jag? kan någon svara på det? jag blev superglad över samtalet, och känner mig grymt förväntansfull ändå känns det som om någonting håller mig kvar. som att min dröm om att lämna gävle aldrig kommer att uppfyllas. om jag inte hade skolan och de kräver gymnasiebetyg så skulle jag inte tvekat en sekund över att packa väskorna och dra på en gång. bara för att motbevisa mig själv.