lite halvt rökskadade och med en hjärtfrekvens på 1000slag/minut när bilbatteriet var stendött, samt bildörren tillpucklad vid planerad hemresa är vi iallafall åter på stadig mark. bortsett från oturen var det en mycket trevlig liten tripp må jag säga. vi hånade lilla rätansbyn och tyckte att man aldrig skulle kunna bo där, därför tror jag att det döda bilbatteriet (plus att förardörren i stort sett pekade framåt eftersom vi lyckades köra fast den på en stubbe) var lite guds sätt att säga "in your face, här blir ni kvar!". dock hittade vi en bybo med startkablar och vips sa det så kunde vi laugh hard åt vad som just hänt.

har inga bilder alls trots att jag tog med kameran, men minnet kommer man långt på, samt att allt jag hade med mig osar brandrök så det heter duga. kan skratta länge åt det där. herre gud...