jag räknar kallt med att ni som läser det här har hunnit fatta att jag heter matilda lindén, så jag fortsätter väl därifrån. this is me then.


sommaren -95, eller dylikt.

född i mars, störde flytten till rävpasset (sätra, gävle) för mamma, pappa och syster, men jag hoppas att det inte hystes några aggressioner över det. är immun mot vattkoppor eftersom mamma hade det när hon väntade mig (om nu det skulle vara minsta relevant...). ca fem meter åt höger hade jag min allra äldsta vän, som förövrigt är en av världens bästa.

emma och jag, nånstans 94-95

hade även ett litet granngäng som gjorde det mesta tillsammans där alla barn var vänner med varandra och alla föräldrar lika så. 

förutom en mamma, en pappa och en syster har jag sedan tio år tillbaka också en bror. en väldigt kramgo och pussig sådan. han är inte riktigt som alla andra, vilket de flesta av er säkert vet. han är utvecklingsstörd, har downs syndrom. dock är han ändå världens sötaste lillebror (för mig givetvis, ni har säkert en minst lika bra bror!)

bilder från -05, tror jag.

hur som helst så bor vi nu allihopa, hela högen, i ett kedjehus i sätra, där vi har bott i rätt precis 11 år.

gick i skolan på ulvsäter, och stora sätra... nu håller jag till på borgarskolan, specialutformat idrottsprogram med samhällsvetenskaplig inriktning (spid). tredje och sista året. dying for studenten, ett liv, frihet.
när jag var liten höll jag på med gymnastik, sedan blev det dans och innebandy och till slut fotboll som jag fram till och med för ett par veckor sedan spelatde i ifk gävle (world's greatest). fick sluta pga en fotled som inte vill som jag. exakt vad felet är finns det ingen som vet.

ägnar mycket tid åt skolan, eftersom jag har skyhöga ambitioner. bra (helst felfria) betyg är helt enkelt ett måste. annars sjunger jag, nu för tiden mest i duschen, högt. tog dock en del lektioner förr, och stod på scenen så fort tillfälle gavs.

stolt och nykter, furuvik, -06

som person tror jag att jag uppfattas som högljudd (hur mycket det än tar emot att erkänna det), glad,  framåtriktad och artig. dock är jag faktiskt rätt blyg, himla ofta, när jag möter nya människor. har även lite svårt att släppa in folk, att lita på folk, vilket jag jobbar på. varje dag.

downsides är att jag ofta låter ilska gå ut över andra/annat än den/det som orsakat den. jag kommer alltid på bra saker att säga i efterhans, är envis som en åsna, och jag bölar jämt; är jag glad så gråter jag, är jag ledsen gråter jag, är jag arg gråter jag (vilket givetvis resulterar i att jag blir ännu mer frustrerad än innan). detta fenomen skyller jag dock på p-pillerna.

precis som ovan beskrivs är jag näst intill en helt vanlig 18-åring, som längtar ut i världen och planerar ett au pair-jobb i usa, innan jag pluggar internationell ekonomi i linköping.

- there you go. om något är oklart så hoppas jag att ni frågar, men med detta strama kommetarsflöde så kan man ju inte riktigt räkna med det. men den som inte frågar får inga svar!