i somras gjorde jag något skithäftigt. nåt jag egentligen aldrig trodde att jag skulle fixa. men det gjorde jag. jag stack till franska rivieran med tre okända brudar. jag flög fyra gånger (mellanlandningar). JAG, FYRA gånger. tre otroligt underbara veckor och tre fantastiskt goa tjejer. minnen för livet. men ögonblicket jag vill understryka är det när jag blev av tåget på stationen i gävle. när jag fick se mamma och wille stå där och vänta. jag hade inte riktigt varit utomlands på samma sätt, så länge, utan min familj. men det var i det ögonblicket som jag insåg hur otroligt mycket jag faktiskt hade saknat dem. hur liten jag skulle varit om det inte varit för dem. hur otroligt ful världen hade varit om jag inte hade haft dem att komma hem till.
och ögonblicket när wille insåg att det var jag som kom där och gick. när han släppte mammas hand och sprang mot mig, och slängde sig in i världens längsta bamsekram. killen i mitt liv, skrutten. jag började givetvis storböla, förvånande va? :)