jag ångrar att jag gjordes till den jag är, var första tanken. men jag menar inte så som det låter. det jag ångrar är att jag i princip aldrig följer mitt hjärta. jag tänker för mycket, och följer huvudet istället för hjärta och mage. jag inbillar mig att det är för att jag är snuskigt rädd för att bli sådär äckligt förälskad för att sedan bli sårad. igen. och gå igenom allt ännu en gång. precis just nu insåg jag att det förmodligen är jag som sårar mig själv, genom att tänka och komma fram till att inte, fast det är det jag helst av allt vill.

i skrivande stund bestämde jag mig. no regrets. jag tänker inte ha något att ångra när jag dör.
give your head permission to follow your heart.