paniken börjar lägga sig nu, nu när jag har packat klart och så. har varit ute och gått,
andats och försökt tänka positivt. för klart jag är glad, men jag är livrädd för flygplan.
det är nog det absolut värsta jag vet, efter fåglar. jag har gråtit floder ikväll, ångest
så det stänker om det. men i slutändan kommer det att vara värt det. jag har liksom
inte insett att det är på allvar nu, att vi faktiskt ska åka. men det ska vi.
lugnande tabletter och åksjukemedicin i all ära, jag kommer överleva. med god marginal.
för jag ska till London med min bästa vän!