som salt i öppna sår. det svider i hjärtat. något som hade gått i ide har vaknat igen, och den här
gången på allvar. det är inte positivt, och det är verkligen inte saknad. det är ilska och det är
fatal besvikelse. borde kunna säga vad jag känner och tänker, vara egoistisk, men nej det vågar
jag inte. istället lider jag i tystnad. det gör ont i kroppen.
precis när jag äntligen börjat leva igen. jag förtjänar mer än det här.