idag fattade jag ett grymt viktigt beslut. ett tungt och jobbigt beslut, men jag står fast vid att
jag kommer må så mycket bättre. fotbollen och träningarna läggs åt sidan nu (för stunden)
eftersom jag är så stressad att jag knappt vet vad jag heter. jag glömmer allt. skulle ha ringt
sjukhuset för flera veckor sen, idag ringde de och skällde på mig för att jag inte ringt nångång,
och för att jag inte har skickat in papprena så att man kan gå vidare och starta behandlingen.
det är mitt fel, och när johanna ringde idag så vaknade jag till och insåg att jag aldrig kommer
att bli bättre om jag fortsätter som jag gör.

bloggen kommer med största sannorlikhet också blir lidande, men jag tänker fokusera på mitt
eget välmående i första hand så får vi se hur mycket jag skriver här.