alltså, ursäkta för hur det här kommer att låta, men fan vad jag tycker så jävla synd om
mig själv. magnetkameran på gävle sjukhus har gått sönder. och ja, det fatta man ju.
jag som äntligen skulle få göra det här nu. jag var så lycklig. ett telesamtal och tårarna
strömmade ner för kinderna. jag ville verkligen, jag var så redo. ååååh vad less jag blir!

överväger starkt att ta bussen ner på stan och köpa något nytt, med risk för att låta som
gabrielle solis i dh. jag behöver det.
puss,