jag känner inte alls igen dig längre? förstår inte vad jag har gjort för att det
ska ge dig rätten att se ner på mig. jag blir ledsen, jag tar åt mig av allt du
säger. jag är fortfarande samma människa, samma matilda som för ett
halvår, ett år sedan? även om du kanske inte är det, så är jag det. blir så
arg över att du verkar tro att jag har helt andra värderingar nu. skillnaden nu
från då är att jag är ensam, men jag är inte dum? blir tokig på det här nu.
ena stunden saknar jag dig så jag håller på att gå sönder, men lika ofta slår
du sönder den känslan till ilska och sorg. konstigt att jag mår dåligt..

nu ska jag iaf alldeles strax åka iväg och jobba. får skjuts av mamma idag
så jag slipper stressa med buss och så. efter det ska jag hem till emma och
låta henne intervjua mig till ett skolarbete hon gör om funktionshinder. och
eftersom jag lever med en mongolid och har gjort det i snart 9 år så har jag
ju en del erfarenhet i dom svängarna. sen blir det plugg för hela slanten,
hoppas jag iaf.. haha, ni vet koncentration och jag...
puss,