byggd av bomull du var aldrig menad för en sån här
kall och hård värld där man ska vara evigt stark och byggd av järn
dom kommer aldrig att se
dom kommer aldrig att veta vad dom missar
när dom inte väljer dig
för ditt hjärta är lika stort som hela vår jord

du smyger förbi och du känner dig osynlig
och som om du inte lämnar några avtryck
men saker förändras och det kommer finnas dom
som vill dö för din blick och dina läppar som aldrig ljuger
och det kommer skrivas sånger om dig
- om hur du gick genom rummen
alltid märkligt ensam
 
* lasse lindh.

sorgsen kväll. ge mig något att hålla fast vid?
önskar att jag kunde säga att jag ändå var för bra för dig,
att jag klarar mig. att det är du som förlorar på
uppmärksamheten jag inte får.
men det är fult att ljuga.
puss,