nu är det såhär, att inget utav mina två syskon är hemma. malin har för
tillfället flyttat till hille, och där har hon varit i vad som känns som hundra
år. wille är på junibacken där jag upplever att han är allt oftare. och är
han inte där så träffas vi iaf inte. han har åkt till skolan när jag går upp
om morgnarna och när jag kommer hem från träningarna har han gått
och lagt sig. däremellan är han oftast på fritids och sen hinner jag åka
inan han kommer. känns som om jag är enda barnet just nu. och det
är sjukt tomt. trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag saknar
till och med unges arga och dryga dagar! vad som helst duger, bara
jag får träffa han. och malin, KOM HEM! usch vad jag känner mig ensam.

hade en värdelös träning imorse och maten var blä. inte mycket positivt
under dagen, utvecklingssamtal där det sas att jag var en idealelev... ;s
och träningslära. buss hem sova på soffan, ut i snön och träna i 3cm tjockt
snötäcke och isklumpar stora som innebandybollar på plan. hem och
kolla hockey när brynäs åkte ur slutspelet och nu ligger jag här. har precis
tappat tvättkorgen på handleden och är blåsvullen och skitöm. usch, nu
ska jag sova bort pessimisten i mig och ta nya tag imorgon. ursäkta humöret.
puss,