have you ever hated yourself for staring at the phone?
your whole life waiting on the ring to prove you're not alone.

som sagt, hemsk dag. har legat i sängen större delen av dagen innan jag
beslutade mig för att sy klart klänningen till skolavslutningen. dessvärre
ville inte något samarbeta med mig idag. symaskinen åt upp min klänning
som jag jobbat på så länge, ryggen är verkligen helt förstörd och det fick
bägaren att rinna över just idag. jag orkar inte med fler motgångar. jag tänker
gräva ner mig nu. om du bara kunde göra allt ogjort... jag hatar mig själv för
allt du har utsatt mig för. vad gör man när allt är ovisst, när man inte vet vad
som är felet på sitt eget huvud, när man saknar någon man aldrig haft och
någon som gjort en så mycket ont, när man inte längre har någon självkänsla
och känner sig ensammast i världen? hjälp... dessutom har jag ingen klänning
att ha på mig på torsdag.
puss,