det regnade idag och det finns en mening med det.

och så var första dagen på jobbet av klarad. det var riktigt intressant och jag
lärde mig väldigt mycket. det är otroligt varierade samtal hela tiden och man
får koppla både hit och dit. allt är dock sekretessbelagt så jag får inte lägga
ut någon som helst info här. inte någon annanstans heller för den delen.
min handläggare var en helt fantastiskt trevligt och söt kvinna och vi klickade
direkt och jag kände mig riktigt välkommen. ser fram emot morgondagen!

hur som helst, tänkte dra kreta i lite korta drag nu för er som ville höra något..
vi bodde på ett hotell som hette menia och var beläget mitt på stranden i ett
område som hette platanias. hur mysigt som helst med det minuset att pool-
området var väldigt trångt. fanns nästan aldrig lediga solstolar osv. men ja,
det led vi väl inte riktigt av. det funkade ändå. mycket god mat, många snygga
greker(!) och norrmän (ehe!), utflykt till gramvuosa och badade i laguner,
paraflying över chaniakusten och ja massor med skoj! de enda två riktiga
misslyckandena var väl 1; när jag lämnade min rakhyvel i badrummet så att
lillbrorsan hittade den och fick för sig att raka sig överallt, på magen, under fötterna
och ja, blodig och sårig blev stackarn, (hur kunde jag vara så klantig!?), och
2; när samma unge satte på spisplattan för att vid senare tillfälle sätta ner
tummen på den för att bränna sig rejält. ja, det blev väl lite solbränna och
ganska mycket flörtande, mycket gå runt och titta och väldigt lite shopping.
toppen vecka iaf! är dock inte lika brunbränd som jag hade hoppats på, men
jag är lätt brunast av oss fem. haha!






(lägg märke till vulkanen i bakgrunden, kanske hur coolt som helst?)




våran grek! vi kallade honom oscar. haha.

nu sitter jag i telefon och försöker få tag på josefine, tänkte kolla lite ang
röntgen som jag ska göra på måndag, men varken hon eller tränaren min
är tillgängliga. drygt?  oja!

tog också sista steget ur det förflutna igår. nu är allt över. kände tårarna bränna
bakom ögonlocken när jag stod där och pratade med susanne, ååh vad jag
saknar både henne och johan! det är det som är jobbigast. buhu. ;( extrafamiljen
försvann och ja. men jag fick ett givande samtal på kanske 10min om allt möjligt
och det kändes som att jag fick ett bra och värdigt avslut där med henne. det var
så otroligt skönt att det bara var hon hemma ändå, allt kändes lite bättre. jag har
aldrig förtjänat deras oerhörda snäll- och givmildhet. men dom var ändå bäst, och
det har varit så tungt att gå vidare utan dom. jag trivdes så bra hos er ska ni veta!

nu blir det lite träning och senare kommer catrin!
puss,