alltså, man ska inte vara ensam såhär när man just har gjort slut med sin
pojkvän. det är sjukt påfrestande. blir så jävla depp av att tänka på att jag
faktiskt är ensam. jag är ensam nu. det är hårt, att känna den känslan efter
1,5 år när man dessutom, månaden innan början av det förhållandet, hade
ett lika långt förhållande. jag har inte varit ensam på 3år. nu sitter jag här.
det kanske är rätt åt mig? hur som helst så kanske det är bra för mig? jag
måste bara komma över första kullen och komma in i andra andningen.
jag ska bita ihop och vara stark nu. jag kommer att överleva, for sure.
jag kommer att bli starkare än någonsin. det här var sista klagomålet.
nu ska jag göra lite mellanmål och försöka få i mig det.
puss!