ikväll var en mardrömskväll och jag tänker försöka glömma allt som sas
och gjordes. det är alltid mycket lättare att skylla ifrån sig, såsom du har
fått mig att inse att jag väldigt ofta gör. men det är så mycket svårare att
glömma saker du säger, när du sårar mig än tvärtom. jag blir så tagen att
jag förtränger allt jag säger och gör. jag glömmer bort vad jag har sagt och
vill inte påpeka detta eftersom jag skäms. nu vet jag exakt vad jag gjorde
för fel. men även vad du gjorde. jag är fruktansvärt ledsen över mitt snokande, 
men det visade sig ju faktiskt att du hade saker att dölja, saker som du
skulle tagit upp med mig och inte nån gammal jäkla flört. jag vet att jag har
gjort fel och jag tänker be om din förlåtelse, när jag är redo för det.
för jag är verkligen ledsen, för allt ont jag sagt/gjort/tänkt. jag vet att du någon
gång också kommer att förlåta mig, men jag vet inte när och jag vet inte hur.
inte heller vet jag hur jag ska kunna släppa de saker som jag nu fick veta,
det du sa och gjorde. hur går man vidare? hur!? om jag inte kan släppa det
så kommer det aldrig att fungera, aldrig någonsin. och det skulle nästan
göra ännu ondare än problemet. inte heller finns det någon jag kan prata
med, be om hjälp. ´för jag vill verkligen inte lägga någon som helst tyngd
på någon annans axlar. och det är nog därför jag mår som jag gör. för att
jag alltid anser att mina problem är och förblir mina. jag borde stå på mig
mer, säga min version i konflikter. jag behöver bli en starkare människa,
och jag har just insett det. jag måste lösa den här eviga konflikten med mig
själv först. men jag behöver din hjälp.
jag behöver ett bevis på att du älskar mig.