dag trettio; ett sista ögonblick
eftersom min bror har ds så har han inte riktigt lika utvecklad talförmåga som andra barn i hans ålder. så nu när vi satt nere och åt vår traditionsenliga skinkmacka så pratade vi om hans uttal på vissa saker. till exempel att vi "höpte hulhappar" i tisdags (köpte julklappar).
så snor han korken till julmusten och stoppar den i fickan. varpå mamma och malin säger nåt i stil med "ge oss korken", och "men nu får du ge hit korchen" i ett försök att låta som honom.
skitirriterad utbrister ungen; "neej, det heter horken, MED K!"
han är så himla söt min lillebror. bjuder på sig själv och skrattar med oss. jäkla gofis, underbara unge.

Kommentarer
Trackback