jag saknar dig så det gör ont. kommer man någonsin över en sådan saknad? jag behöver dig, och dina kloka ord och råd. tänk att det har gått 3 år, kommer fortfarande ihåg. känslan av att se dig må så jävla dåligt, utan hår, uppsvälld av medicinerna och så sjuk att du varken orkade äta eller gå. känslan av att inte kunna hjälpa ett jävla dugg. det gör så förbannat ont. du var verkligen världens bästa
farmor. kan fortfarande inte andas så fort jag tänker på att jag aldrig kommer att få se dig igen. "man gör det man kan, och det man inte kan det behöver man inte göra". du kunde så mycket och det du kunde det gjorde du. saknar din humor och dina vardagsskämt.
"nu kommer åskar på besök",
"give me a buuurk".
ingen annan kommer någonsin förstå, och det vill jag inte heller. det var grejen med det hela, att ingen annan skulle förstå. det var vårat språk, vi förstod, och det räckte.

jag saknar dig farmor.




i know you don't like it when i cry, you never wanted me to be sad
i try, grannie, but it hurts. is it true you're not comming home?
maybe some day? i can visit you in heaven, okay?

it's time for me to go to bed now, i'll sleep with the light on
just in case you come home and kiss me goodnight
i love you so much
i miss you, grandma'